Jag har legat i träda. Inte kunnat skriva. Tror det kallas skrivkramp. Har haft svårt att samla alla tankar som snurrat. Tappat greppet. Kanske har jag bara varit i livet och låtit det ha sin gilla gång. Mycket har hänt. Både mörker och ljus i livet. Fast mest vanlig grå vardag. Har fått rensat ut i vänkretsen. Sållat bort energitjuvarna. Igen. Går ständigt på nya nitar. Jag tror detta kallas livet. Går vidare. Vidare hand i hand med både gamla och nya som orkar vandra med mig på min i nuet snåriga stig. Ni vet vilka ni är. För er är jag så otroligt tacksam.
Jag måste gå vidare nu. Gå vidare mot nya horisonter. Utforska platser jag aldrig besökt. Kanske finner jag det jag letar efter. Sökt inåt under en lång period nu. Funnit ro i min själ. Den är inte hel än. Kanske blir den det aldrig. Jag är stolt över det jag gjort och gått igenom. Utan detta vore jag inte jag idag. Jag svävar och irrar runt. Följer vardagens gilla gång. Samlat kraft och energi. En dag är jag där. Jag måste bara veta var där är. En plats för mig och min ohela själ. Där jag kan finna ro att vara mig själv. Där jag kan känna att jag accepteras för att jag är jag och inget annat. Jag har sökt mig tillbaks till en plats jag redan övergivit. Upptäckt att den platsen inte är en plats där jag kan vara jag. Så jag måste vidare. Snart. Mycket snart. Rädda mig själv. Jag är trygg mitt inre. Men mitt inre kvävs sakta av den yttre miljö jag tvingas in i. Så därför finns bara en väg nu. Vidare. Vart det är må vara.......Livet måste levas för livets skull.
" Jag ÄR därför finns jag" - okänd författare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar