Att vara lyckad är inte samma som att vara lycklig. Vi blandar lätt ihop dessa fenomen. Att om vi bara uppnår det där fantastiska målet så uppnås det ultimata ruset av euforisk lycka. Nirvana. Den där lottovinsten som ska få oss att kunna göra allt det där vi alltid drömt om. Rädda oss ifrån tristessen i vardagen. Att vinna. Göra karriär. Bli någon eller snarare något. Detta är en beskrivning av lycka, vi upplever att vi blir något genom prestation. Detta brukar belönas i form av bekräftelse från andra i omgivningen vilket gör att vi känner oss bekräftade. Till och med ekonomiskt i en del fall. Detta enorfinrus är dock bara ett tillfälligt och kortvarigt rus. För mycket vill ha mer. Ett sätt att öka på självförtroendet genom att vi ser att alla andra har en övertro på oss och vår förmåga till att ständigt lyckas. Vara duktig. Tillslut tror vi på det själva. Denna tro på lycka kan med lätthet förväxlas med att vara lycklig. Att känna en förbehållslös tro på sig själv. Att vara lycklig inifrån sitt hjärta helt kravlöst. En del av oss finner den aldrig, utan hela livet går ut på att söka lyckan. När vi egentligen borde stanna upp och vara vara här i nuet och känna efter. Det är svårt. Det kan till och med upplevas som obehagligt när man kommer underfund med att vi inte är lyckliga. Utan bara upplever lycka. Det talas idag mycket om självkänsla. Att finna ro i sig själv. För att finns ro måste man tillåta sig att stanna upp. Öppna all sinnen och ta in. Vara en egoist för en stund. Kunna få energi nog att älska oss själva för att orka älska andra. Kanske först då blir vi lyckliga av den lycka vi upplever.
" Bättre rik och frisk än fattig och sjuk" -okänd författare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar