Just nu känns det som att mycket av det vi gör går ut på att vänta. Vi väntar på något. Väntar i telefonkö till någon myndighet. "....du har plats 246 i kön...." Väntar på besked, kanske det där drömjobbet, svar på ett sms...eller så väntar vi bara på att telefonen ska ringa. Väntar har en tendens att göra oss handlingsförlamade. Vi sitter som fastkedjade och bara väntar. Väntar på att det ska lösa sig. Sen blir allt bra. Bara om....så.....kommer allt att ordna sig. Att vänta kan handla om att längta efter något. Kanske efter en efterlängtad resa mot varmare breddgrader. Kanske väntar vi på ett obehagligt besked vi inte vill ha. Människan är beskaffad med förmågan att vänta. Den fråga jag ställer mig är varför? Det finns naturligtvis en logisk förklaring till att vi människor inordnar oss i strukturer med en viss köordning. På så vis undviker vi kaos. Det blir rättvist. Men vad är meningen med all denna väntan? Vad förväntas vi göra med tiden. Själva väntetiden i sig? Jag har noterat att i väntrummen på olika inrättningar finns det tidningar, kanske teve och annat att hålla sig sysselsatt med. Slutsatsen jag kommer fram till är att vi ska inte bara vänta på något eller någon. Vi förväntas göra något under tiden. Hålla oss sysselsatta. Att bara vara i väntan är inte ett accepterat beteende. Men om man inte kan? Om man blir alldeles förlamad av oron över det där beskedet. Vad kommer att hända nu? Panik. Vi kanske inte ens vill veta? Tiden för väntan kanske kan användas för att göra oss beredda att möta det där obehagliga som kanske kommer. Bara kanske. Vi vet ju inte säkert. Men tänk om.
Ibland när jag väntar på något fantiserar jag om att någon skulle komma och ta mej långt här ifrån. Låta mej förflyttas till en varmare och tryggare plats. Men det är här och nu jag är. I verkligheten. Jag väntar på något. För att det är okej att bara vara i väntrummet. Vänta helt enkelt. Kravlös väntan.
"Vad väntar du på. Man måste vänta på sig själv ibland så att man kan komma ifatt. Det är så ofta man springer ifrån sig själv" - Okänd författare
En skojig låt om att komma bort:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar