Vi styrs mångt om mycket i vårt kära land av Jante. Det är så djupt rotat att vi oftast inte ens märker av det. Den berömda svenska avundsjukan. Du ska icke tro att du är något. Den som försöker stå emot och ändock sticker upp blir snabbt nertagen på jorden. Man ska vara lagom. Inte för mycket. Men vem avgör vad som är lagom? Vad betyder egentligen ordet? Det är ett urtypiskt svenskt ord vilket inte står att finna i någon annan kultur. Skall vi till och med tillåta oss att vara stolta över vårt "lagom"? Är det kanske detta begrepp som i sekler hållt oss utanför krig och andra fasor som härjat i vår värld? Vad står detta "lagom" för egentligen?
Jag vill helst inte tro att det står för feghet. Att vi smiter undan. Gömmer oss som strutsen gömmer sitt huvud i sanden. Är det en enorm vishet med vilken vi beskyddas och skonas ifrån världens ondska? Ändå beundrar vi i smyg den som vågar dra upp sitt huvud ur sanden och höja sig över det som är lagom. Den som vågar stå upp för sin sak. De besvärliga och jobbiga. De som uttrycker det vi alla egentligen vill ha sagt. Dem dömer vi hårt sedan vi skördat frukten av deras mod. Att själv ta ställning kräver mod och innebär en risk att förlora sitt "lagom". Den ställning man då tar är att inte välja att ta ställning.
Frågan är om det är värt det?
intressant & spännande läsning.ligger mycket i de du skriver.bra sammanfattning av hur det är i mellanmjölkens land
SvaraRadera