Det är ju ett tag sen jag skrev här, jag har nämligen inte haft tid att sitta vid datorn. Jag har plötsligt utan tillstymmelse till varning...börjat TRÄNA (???) Döm av min förvåning, det är fantastiskt kul! Jag har även börjat så smått förändra mina kostvanor. Matvagnen idag är fullproppad med grönsaker, frukt och bönor. Har tom lyckats få mina fiskhatande kids till att älska fisk, nåväl i varje fall äta det. Mina fiskrätter "smakar ju inte fisk" (enl den kritiska smakpatrullen hemma). Men jag tänker inte bli nån kostfurir som asteniskt följer någon sorts rutin, typ GI, atkins eller vad det nu heter....utan äter det som gör mej glad :o)
Har lite funderingar kring denna plötsliga förändring i livsstil:
1) Desperat åldersfobi? Njae....kanske kan jag jaga bort några år genom att träna bort några kilon och få bättre kondis. Men äldre lär jag bli i vilket fall...
2) Sjukdomsfobi? Haha...jo må så vara, läst för mycket och sett för mycket om kvinnors tysta hjärtsjukdomar pg a fettma. Men finns andra sjukdomar som är minst lika illa, vilka träning eller ett hälsosamt leverne ej rår på.
3) Mognad/egosfas? Jo kanske det blir så, nu när mina barn börjar bli större att jag börjar inse att jag fakstiskt är en helt egen person som också behöver omvårdas. Genom att ta hand om mig själv mår jag bättre och därmed är jag till större glädje för min omgivning (vilken lessnat på att ha mig sovandes i tevesoffan djupt snarkandes....) även om det innebär att jag är borta någon timme några gånger i veckan.
4) Konstaterar: Det är KUL och smakar GOTT att leva så här, men tog tid att vänja sig. Kanske har jag inte riktigt vant mig än om jag ska vara ärlig, men jag kämpar på. Det var med stor glädje jag konstaterade att mina gamla skidbyxor gick om midjan idag. Avsåg att ihandla ett par nya inför den stundande skidsemestern, men unnade mej istället en ny träningoverall. Jag känner mig piggare och har mer ork än någonsin. Livet är fantastiskt !
Grattis till mej själv ..............!
