Solterapi på Gran Canaria

Vi ankom till Bahia Feliz på en av de troligtvis sedan mannaminne på ön mest regniga dag. Vatten forsade överallt på denna av lava uppstådda ö. Kanske hade vi prickat in just den enda monsunperioden. Vi leddes av den trevliga personalen under ett solparasoll som skydd för det intensiva regnet till vår lägenhet. Väl uppackade, nyduschade och med hungriga magar stegade vi ut i ett fortfarande blött men ej regnigt landskap. Stora härliga palmer omslöt omgivningen och mellan dessa kunde man se och höra havets brusande vågor. Vi fann en närbelägen resaturang som skulle visa sig vara den förmodligen bästa på ön. El Sultan rekommenderas varmt. Speciellt deras kycklingrätter. De erbjöd alternativ till pommes, vilket var ovanligt. Med mätta magar tog vi sedan strandpromenaden. Stranden var inte mycket att hurra för, vackert för ögat men inte så badvänligt. Däremot var poolområdet fint med sina olika pooler.

Att vi hyrde bil är jag tacksam för. Med den kunde vi ta oss runt till de olika stränderna och utflyktsmålen som fanns att erbjuda. Ön är inte så stor och vägarna är okej att köra på. Nu gav vi oss aldrig upp i bergen där är terrängen mer svårframkomlig skulle jag kunna ana mig till. Stranden i San Augustin var okej. Där fanns ett shoppingcenter med ett antal restaurangen och småaffärer i loppisstuk. Vill man ägna sig åt mer avancerad shopping rekommenderas Atlantico varmt. Min shoppingluttrade tonårsdotter fick sig en smärre chock av hur stort det var. Så man behöver tid. Ta motorvägen dit, det finns en avfart. Man kan köra den "gamla" vägen med då måste man passera genom en större ort, vilket kan ta tid och vara något köigt.

Dunas de Masapalomas  var min personliga favorit vad gäller strand. Sanden där säjs vara ditblåst från Saharas öken och är därav vit till skillnad från resten av ön där sanden är mörk.

Vi tog en tur till en djurpark liggandes en liten bit upp i bergen. Vägen dit var fin och i gott skick. De erbjöd en krokodilshow som var av hyffsad klass. Höjdpunkten var att en unge fötts för en vecka sedan. Att djuren hölls instängda i glasburar till viss del var inte så bra.

Puerto Rico besökte vi sista dagen. Jag hade varit där med några vänner för 30 år sedan och stället var förändrat. På de svarta bergen lyste det nu vitt av alla hotell som klättrade längs med bergsväggarna. Stranden som jag minns som svart hade blivit vit. Förmodligen dittransporterad. Vägen dit var vacker och vi  körde genom några tunnlar.

Flygplatsen låg en 20 minuters bilväg från Bahia Feliz. Att hyra bil genom resebolaget var väldigt smidigt. Vi hämtade ut den på flygplatsen av en rolig kille som hette Oktavio och talade på bruten engelska väldigt snabbt. Bara att träffa honom var en upplevelse. Flygplatsen gav ett stort och internationellt intryck med många butiker och resturanger.

Mitt helhetsintryck av resan var att man fick ett trevligt bemötande från alla på ön. Trots att vi reste med charter så lämnades man ifred om man inte var intresserad av alla aktiviteter. Vi tog oss runt på egen hand och styrde i egen takt. Vi låg en del på eftermiddagarna och solade på den egna altanen utan för lägenheten, ifrån den var det bara en minuts promenad ner till det fina poolområdet. På så vis undslapp vi att ligga vid poolen som packade sillar med övriga turister.

Stranden i San Augustin 

Puerto Rico

Dunas de Masapalomas

Poolområdet Bahia Feliz

Jag kan varmt rekommendera en resa till Bahia Feliz, man bör dock hyra en bil. Det finns kommunala alternativ vilka vi aldrig nyttjade så dem kan jag ej uttala mig om. Stället är lugnt och stillsamt för familjer och pensionärer, det är inget för partysugna ungdomar. Kanske heller inget ställe man åker på smekmånad, då det är mycket barnfamiljer där.

Skamligt förfall

Jag vill gärna tro att vi lever i ett bra och tryggt land. Ett land med fina hänsynstagande människor som värnar om barn, djur och gamla. Efter att idag beskådat nyheterna på TV så börjar jag tvivla. Ett inslag handlar om en kille som blir omhändertagen av polisen pg a något brottsligt han gjort. Måhända korrekt. Det ska tilläggas att killen ifråga uppgivit till polisen ett flertal gånger att han hade djur hemma som behövde tillses. Ett faktum som ignorerades av polisen. Vad som hände med de stackars djuren är inte så svårt att lista ut.

Ett andra inslag handlade om hur man på ett dagis på grund av de regler som satts upp tvingat i barnen mat och dryck. Bl a hade en ettåring fått en banan nedtryckt i halsen då den inte orkade äta just då. Andra barn hade fått vatten nedhällt i halsen eftersom det stod i regelverket att det skulle drickas ett halvt glas till varje måltid.

Inslagen om äldrevården behöver jag nog inte ens citera, det finns en uppsjö av dem beträffande vanvård av våra gamla på äldreboenden.

Jag ställer mig frågan vad det är som pågår? Vad är vi för ett samhälle som låter det här ske? Vi är alla en del av samhället och att ta del av händelser som ovan beskrevs får mig att känna en enorm skam. För vi har alla i en demokrati ett ansvar för det som sker. Det vi låter ske. Eller håller vi att på urholkas mentalt på grund av det mångfaldiga mediala utbudet i modern tid? Kanske vi vänjer oss vid att höra detta om och om igen. Dessa otaliga historier om ett samhälle i förfall. Vissa saker ska vi aldrig behöva vänja oss vid. Den dagen vi börjar acceptera att barn, äldre och djur far illa är det försent. Jag väljer att leva i tron att det inte är försent. Att jag än kan påverka. Göra min röst hörd.

"De tårar man sväljer är bittrare än dom man fäller" - Victor Hugo

Om "om" hände på riktigt

Det säljs lotter i vårt land för enorma summor pengar. Folk köper dem för att i en stund "kanske vara miljonär". Frågan är vad skulle hända om det "plötsligt bara hände?" De flesta skulle jubla och hoppa jämfota förmodligen. Men är pengar och rikedom verkligen lösningen på alla våra problem? Inte alla med en hel del. Skulder kan lösas, dyrare hus, bil och resor kan införskaffas. Tanken på att bara gå ut och shoppa hämningslöst är svindlande. Är det just på grund av att vilja ha något mer som vi köper dessa lotter?

Jag har tidigare här skrivit om att vänta. Jag tror att vi visst ska vänta och ha tålamod, men vi ska inte glömma att leva medans vi har ett liv. Livet ska levas. För vad händer när vi upptäcker att ingenting har hänt i våra egna liv, men allting runtomkring ter sig annorlunda och kanske till och med en aning skrämmande. Vad är det vi förväntar oss "plötsligt ska hända?". Jag är av tron vi kan påverka en hel del själva genom de val vi själva gör. Men till viss del finns det där oförutsägbara och spännande. Ifall att,tänk om......utan detta skulle livet vara tråkigt och förutsägbart. På något sätt är förmodligen känslan just när vi sitter där med vår lott och i ögonblicket innan vi börjar skrapa då vi är som mest taggade. Så är det alltså spänningen som lockar oss till lottköpande?

Det finns människor som gör listor på saker de bör ha gjort innan de går till de sälla jaktmarkerna. Det finns en uppsjö av litteratur att finna i ämnet om platser man bör ha sett och fantastiska upplevelser man ska ha genomlevt innan vi vandrar vidare. Till saken hör att vi just nu i denna sekund inte alls vet om vi kommer att hinna. Vi har inte en aning vad som väntar bakom nästa hörn. I livets lotteri. Mycket går att påverka, men en hel del händer slumpmässigt. Några av oss tror att en högre makt påverkar och så vidare. Så oavsett hur mycket vi borde ha gjort och hur mycket som finns kvar i livet att utforska så är i alla fall min teori att det bästa och sundaste borde vara att leva här och nu. Leva med vetskapen att vi i alla fall gör så gott vi kan och förmår. Lära oss att acceptera detta utan att ånger. Acceptera att vi faktiskt inte kan påverka allt. Fånga dagen helt enkelt!

" Hur långt man än har kommit, det är ändå längre kvar" - Kent (musikgruppen)

http://www.youtube.com/watch?v=JZLyoUTYXoc&feature=related