Kloka ord från en klok

Några väl värda ord att ta fasta på, vilka inte kräver någon ytterligare kommentar:

Mission losskastning

Jag närmar mig en brytpunkt i livet. En av de många. Det är dags att sortera bort i livets arkiv. Den som stjäl min energi. Min själ. Vill ge liv åt mina drömmar. Freaka ut. Göra slut på en relation som inte ger mig liv för att spara energi till de livgivande varma. För att orka gå vidare. Jag har tagit beslut. Gud hjälpe mig att hålla fast. Vid min tro. På mig.

Vill tacka alla som finns för mig i mörkrets stunder. I glädjens. Ilskans. Sorgens. Ni som kan få upp mig från djupet av det mörka. Genom att låta mig att skratta. Älska. Hata. Sörja.

Jag lever. Jag är svag. Jag är stark. Jag är en fullkomlig människa av kött och blod. Jag behöver. Jag ger. Jag är. Tack ni som inte dömer. Tack ni som accepterar förbehållslöst.

Idag går jag vidare. Tar ett steg i taget. Framåt. Men ett bagage av erfarenheter går jag vidare. Starkare. Här och nu.


"Life is an incurable desease" - Abraham Cowley

http://www.youtube.com/watch?v=njZTmwnItS4

Hållfasthet i livet

Så. Vad är då lycka för mig? Att ha hälsan. Att mina nära och kära mår bra. Ett sjudundrande åskväder medans jag ligger i min goa varma soffa och beunderar Thors framfart genom ett fönster.

Att ha ett jobb att gå till trots att jag helst bara vill därifrån så fort jag anlänt. Att ha några få förstående kollegor som stöttar i koas.

Att bli accepterad för att jag är just jag. Utan förbehåll och fördomar. Inte bli dömd för utseendet. Att någon ser under ytan och ändå väljer att stanna kvar. Att få kunna välja. Att få kunna veta vad jag vill. Att få ha modet att vänta in tillfället. Inte det rätta. Utan det som ger mig ro. Att inte alltid behöva göra rätt. Att få göra fel.

Riktiga vänner som finns när havet stormar runt mig. Som håller mig ovanför ytan. Som inte är rädda att smutsas ner av min skit.

Ärlighet. Att stå fast vid min tro. Att våga trotsa det politiskt korrekta. Att våga vara mig själv. Förmågan att veta vad som är just jag själv. Orka leva med min egen själ. Även då den är sårad och inte bara då allt är "bra". Att våga bojkotta perfektionismen.

En varm katt som spinner i min famn. En god kopp kaffe på morgonen. Förmågan att kunna se andra och gilla det jag ser. Styrkan att välja bort det jag inte orkar med. Styrkan att våga vara svag. Att kunna tillåta mig hela palettens känsloskala utan att förneka någon av dem. Glädje. Sorg. Ilska. Vemod. Frustration. Kärlek. Smärta. Galenskap.

Att gilla läget. Trots att det inte är perfekt och kanske helt galet. Att våga ha tillit trots medvetenheten om att falskhet existerar. Jag väljer att tro.

Att vara jag.


"Jag kanske inte är perfekt. Men jag är i allafall unik" - egna tankar