Om att vårda det vi har.

Så jorden gick inte under 20121221. Som Mayaindianerna förutspått. Det finns olika teorier om denna kalender. Tydligen så börjar den om nu. Jag läste någonstans att den kan liknas vid en färdmätare i bilen. När den nått upp till högsta gränsen så går den ner på noll och börjar om. Den tanken tilltalar mig. Att få börja om på nytt. Jag tror vi är många som kan ta lärdom av detta.

Det jag mest funderar över är att vi behöver var mer rädda om det vi har just nu. Att inte vara så rädda att förlora något. Att inte förlora oss i jakten på mer. Speciellt nu i juletid. Att vara här och nu och ta vara på det vi faktiskt har. Njuta av det positiva som finns. Hur vidrigt det än må vara för vissa av oss så finns det alltid något ljus någonstans. Kanske i en person som finns där för dej just nu i den stund då du behöver det som bäst. När alla andra tycks svika. En varm katt som vilar på din mage. Den där boken du aldrig orkade läsa ut. Jag talar om de små händelserna i vardagen vilka inte behöver vara livsavgörande men som tillför energi. Du väljer själv. Ta för dej av livets lilla goda! För det är du värd. Det finns bara en av dej och det är du.


"Att vara nöjd med lite är svårt!
Att vara nöjd med mycket är omöjligt!" - Marie von Ebner-Eschenbach